För ca 10 år sedan började det bli allt för uppenbart för mig att det allmänna tillståndet på jorden var i en nedåtgående trend vad gäller miljöförstöring, elektromagnetisk strålning, kriminalitet osv. Jag började därför söka efter information på Internet för att se om det fanns något jag kunde göra för att förbättra situationen.

Jag hittade information om Wilhelm Reich, en psykoanalytiker och vetenskapsman som levde och verkade under första halvan av 1900-talet. Han hade utfört vetenskapliga experiment som kunde påvisa existensen av en livskraftsenergi. Bland annat upptäckte han metoder för att ackumulera denna energi som gick ut på att väva samman organiskt (kolbaserat) material med metall i olika lager.

Wilhelm Reich konstruerade lådor där väggarna bestod av växelvis lager av olika plattor av trä, glasfiber och pressad stålull. Dessa kallade han för orgonackumulator. Han använde dem i sitt forskningscentra, som låg i ett naturskönt och lungt område i Maine, USA. I lådan satte han patienter med olika medicinska åkommor och lät de sitta där under längre perioder. De goda energierna ifrån naturen samlades upp i lådan och efter ett tag kunde Reich observera ett förbättrat hälsotillstånd hos patienten. Han förstod att dessa lådor hade stora fördelar men också stora nackdelar. En orgon-ackumulator kan nämligen bara ackumulera energi. Placeras den t.ex i en stad med mycket buller, luftföroreningar, strålning och stressade människor kan den rent av vara mycket farlig att vistas i eftersom den drar de negativa energierna in i lådan. Reich kunde påvisa att bakgrundsenergi kunde existera i två olika former, negativ och positiv. Han myntade termerna POR (Positive Orgone Radiation) och DOR (Deadly Orgone Radiation).

Don Croft håller upp en 108-formation

Anledningen till att jag började läsa om Reich var att jag kom i kontakt med en man som hette Don Croft och hans arbete med orgonenergi. Han hade byggt flera orgonackumulatorer efter Reich’s ritningar och tillsammans med sin dotter, som kunde se och känna energier, experimenterat med dessa. Han byggde bland annat en bastu vars väggar bestod av olika lager organiskt och metalliskt material. Denna bastu var väldigt behaglig att sitta i.

Han hade också köpt en dyr energiapparat ifrån Tyskland som efter undersökningar visat sig ha en liten kompakt orgonackumulator monterad inuti. Orgonackumulatorn var tillverkad utav utav härdplast, aluminiumpulver och pulveriserad kvarts. Tack vare att lagerna med metalliskt och organiskt material låg huller om buller, samtidigt som partiklarna var mycket små, kunde orgonackumulatorn göras mindre och mer effektiv. Don Croft’s dotter Nora var väldigt känslig och kunde se och känna energier. Hon observerade att den lilla klumpen, som tillverkaren Karl Welz kallade för ”orgonit”, inte bara kunde ackumulera energi utan även omvandla negativ energi till positiv energi.

Don insåg snart att detta material skulle kunna användas i stor skala för att neutralisera de negativa energier som omger oss, och började experimentera med att göra dem enklare och billigare. Istället för metallpulver, vilket är dyrt och svårt att få tag i, provade Don att använda frässpån i aluminium ifrån en mekanisk verkstad, och istället för pulveriserad kvarts använde han en hel kvartskristall. Han gjöt ihop allt med samma typ av polyester man använder till glasfiber och som form använde han en tratt i plast. Den färdiga orgoniten var tack vare konformen och den relativt stora volymen mycket kraftig och omvandlade negativa energier inom en stor radie. Det visade sig att det var mycket effektivare att ha lite större metallbitar (såsom frässpån) i massan än att använda metallpulver. Det gjorde att orgoniten fick en utökad effektiv radie. Frässpån var dessutom billigt och enkelt att få tag i. Det visade sig också att en orgonit kunde omvandla negativ energi utan någon kvarts inuti, troligtvis beroende på att polyester härdar till en kristallin struktur. Men med en tillsats av en liten bit kvarts (spets eller kross) kunde omvandlingseffekten bli långt mycket mer effektiv och orgoniten behövde inte vara lika stor.

Don hade förstått tidigare att de nya sändarstationer (radiomaster) för mobiltelefoni som runt millennieskiftet monterats upp i miljontal utgjorde ett stort hot mot naturen och människors hälsa. Det verkade som att sändarna alstrade ett statiskt fält av negativ energi över stora ytor, och detta fält kunde observeras i atmosfären som en grå/vit hinna som blockerade det naturliga energiflödet.

Efter att Don provat att lägga ut en konformad orgonit nära en sändarstation, noterade han att det grå statiska fältet på kort tid löstes upp och atmosfären runt sändaren omvandlades till en fin blå himmel full av liv och naturliga moln. En konformad orgonit på ca 300ml verkade dock vara större än nödvändigt för att neutralisera energin ifrån en mast och han började därför att gjuta mindre varianter i plåt-muffinsformar och kunde på så sätt göra 12 stycken åt gången. Han kallade dessa för ”Tower Busters”. Denna orgonit på ca 100ml var till för att placeras ute i fält och hade en storlek som var smidig och lätt att gömma överallt, men ändå var fullt tillräcklig för att neutralisera den negativa energi en medelstor mobilmast avger.

Cloudbuster

Wilhelm Reichs ”Cloudbuster”

Wilhelm Reich hade upptäckt att orgonenergi kunde ledas i rör. Rören fungerade som en ”dammsugare” för negativ energi, och Reich hade byggt en ställning med många parallella rör som pekade upp i himlen. Han kallade denna för en ”Cloudbuster”. Rören var jordade med metallslangar som ledde ner i en strömmande bäck. Med intelligent och varsam användning av denna apparat kunde Reich flera bryta långvarig torka och återställa en naturlig väderbalans. När han plockade ner den kom tyvärr de negativa väderfenomenen tillbaka. Vid ovarsam användning kunde den dessutom skapa negativa väderfenomen.

Don  Croft utvecklade flera olika energiverktyg och apparater som fungerade enligt samma princip. Bland annat gjorde han en vidareutveckling på Reich’s ”Cloudbuster”. Denna bestod av 6st 1,8m långa parallella kopparrör monterade i en cirkel och pekandes upp i himlen. Rören var ingjutna i en 5-10kg tung orgonitklump, och i varje rör låg en dubbelterminerad kvartskristall. Han observerade att denna var mycket effektiv att balansera energin i övre atmosfären. Den var helt säker att använda, i.o.m att den byggde på materialet Orgonit, som omvandlar energi och inte bara leder eller ackumulerar. Alla kunde nu bygga en och ställa i trädgården, och bara låta den stå, så skötte den sig själv. Det krävdes alltså inga speciella kunskaper som med Reich’s Cloudbuster.

Gifting-rörelsen

Han förstod genast att informationen om detta måste spridas och startade olika diskussionsforum på Internet där han delade med sig av sina upptäckter och skrivna rapporter. Tack vare detta, blommade det snart upp en rörelse på internet där människor ifrån hela världen började tillverka orgonit och sprida ut på alla möjliga ställen där det observerats negativ energi.  Don Croft avled tyvärr i år, men rörelsen lever kvar och består än idag till 100% av folk som med sina egna medel gör vad de kan för att förbättra energin i sitt närområde.

Att tillverka och sprida ut orgonit går under benämningen ”Gifting”, ifrån det engelska ordet gift (gåva). Överallt där man placerar en orgonit är det en gåva till naturen, djuren och människorna i dess omgivning. Efter att jag kommit över den här informationen började jag också tillverka och sprida ut orgonit och omedelbart såg jag enastående resultat. Jag upplevde ett lyft energimässigt och en betydligt klarare atmosfär med mindre effekter ifrån vädermanipulation och ”elektrosmog” i himlen.

Denna artikel publicerades i ”Slagrutan” nr 1, 2019, Svenska slagruteförbundets medlemstidning.